Militära bevakningshundar

"En post med hund gör samma nytta som tio personer utan hund". Detta yttrade den brittiske fältmarskalken Alexander under andra världskriget. Det har nämligen visat sig att det är praktiskt taget omöjligt att överrumpla en post med bevakningshundar eller, för att se det i ett större sammanhang, att överrumpla ett förband utrustat med bevakningshundar - allt under förutsättning att såväl förare som hundar är väl övade och samtränade. Hunden kan emellertid ej ersätta posten utan skall vara ett komplement till denne.

Rent principiellt bör en hund ha så få förare som möjligt bl.a. beroende på att varje hund har sina egenheter. Enförarsystemet är det bästa även om det under fältförhållanden inte ät tillämpbart. Dock skall kompanichef (motsv) minska antalet förare så långt möjligt är. Detta sker genom att hunden tilldelas en bestämd grupp (avd. ptrl) t.ex. en vaktgrupp som har en bestämd uppgift. Där skall alla kunna handha hunden.

Bevakninghundens användningsområde är följande:

a) Som komplement till post vid postering, motståndsnäste o.s.v.

b) Som komplement till poster vid patrullering mellan posteringar, motståndsnästen o.s.v. Hunden varnar sin förare (posten) genom tyst markering så att denne kan vidta nödvändiga åtgärder. Hundens varningar består i:

Ljudmarkering

Vindmarkering

I vissa fall tränas hundarna upp i spårmarkering.

c) Spårning.